Jag håller på att planera en USA-semester. Egentligen är tiden innan resan väldigt mysig. Man planerar, gör upp boende och drömmer sig bort. Just den här resan håller på att bli full av minnen redan innan den börjat. Först kom vi överens med min farbror om att besöka honom. Exakt de datumen vi bokade (slutet av september och en bit in i oktober) har det nu visat sig att han själv är på semester på. Ironiskt, men det gör å andra sidan att det blir mer utrymme till rundåkning i Kalifornien. Positive thinking!

För boende utomlands brukar jag besöka en sida som heter www.priceline.com. Den har en funktion som heter “name your own price” där de har avtal med väldigt många hotell runt om i världen och där det går att välja Fisherman’s Wharf-distriktet i San Fransisco, fyrstjärnigt och att man endast vill betala 40 dollar (till exempel). Hittar de då ett av sina hotell (det tar bara en minut, sen är sökningen klar) så får man boendet i fråga! Pengarna dras direkt och det går inte att boka av. Om de inte hittar något för ditt bud, så händer ingenting (lönt att testa, med andra ord!). På detta sätt har jag bott centralt och fräscht i Amsterdam för 25 dollar (delat med en kompis), 10 dollar i Las Vegas och 30 dollar i Los Angeles (om någon vill testa så är det bra att känna till att det blir ett litet påslag utöver det som du skriver in som bud, så vill du max betala 40 dollar bör du skriva in 35). Tycker dock att de tappat lite i kategorin fynd, det gick att få bättre dealar förut. Men oftast är detta det bästa alternativet om inte hotellet spelar någon roll så länge det är bra.

Det lutar åt att det blir detta alternativ för vårt stopp på tillbakavägen i New York också. Anledningen till det är att alla hotell ser dyra ut när jag kollar på hotels.com. Jag googlade “prisvärt boende New York” och kom till en SvD-artikel om detta, där bland annat en sida med lägenheter som privatpersoner hyr ut listades som ett smart alternativ. Jag kontaktade två olika uthyrare, för där såg det ut som att man fick en lägenhet för 100 dollar per natt, vilket blir toppenbra om vi är tre eller fyra som ska dela. En av dem svarade omedelbart, där framgick att det både behövdes en “deposition” och en “säkerhetsavgift”, båda skulle betalas tillbaka vid vistelsens slut. Men sen gjorde jag ytterligare en grej… jag som jobbar i säkerhetsbranschen (!). Jag googlade annonsörens mailadress jramrents@gmail.com och då uppdagades den på en lista över “scam” för bostadsuthyrare, dvs sådana som försöker lura av oss pengar! Nu har jag skrivit ett mail till henne (?) som avslutas med “shame on you!”.

Normalt sett är det säkraste att vara helt överens om betalning och att det sker med ett system där ingen kan luras (typ Paypal). I Sverige har ju exempelvis Tradera ett bra sätt då den som säljer får kommenterer av köpare och så länge alla transaktioner går rätt till så är det en seriös person som fler kan våga betro. Utöver det finns det ju tyvärr inget antivirusprogram eller teknisk hjälp som kan avgöra om du kan lita på en annan människa. Än mer tyvärr finns det en hel del bovar och banditer där ute och Internet är kanon som jaktmarker för dem. Därför är det bäst att ta det säkra före det osäkra och inte ingå avtal med någon som inte har en betalningsuppgörelse som du känner dig trygg med.

Karin Karin säger, Resor, Uncategorized

Hola fran Madrid! Här är varmt som bara den, men det är sa det ska vara. Sitter och lär mig uppdatera var webbplats och far se pa vad som komma skall. Det ser jättebra ut, även om verktyget vi använder egentligen kräver att man ska ha lite mer html-kunskap än vad jag har. Det gick att välja pa att bo i förorten där vart kontor ligger, eller i själva stan. Jag tog stan, sa nu har jag badat i pool, solat solstol, gatt pa strapatser och ätit rostade mandlar pa parkbänk (det är Spanien för mig!). Ikväll ska vi äta med workshopgruppen i centrala Madrid, i en källare. Man kan ju fraga sig vad det är för fel pa uteserveringar när det är varmt ute .

Karin Karin säger, Resor, Uncategorized

Jag och The Guru har varit på resande fot i veckan. Vi tog med två journalister till en europeisk presskonferens i Bilbao där vi har vårt PandaLabs. Vi reste i måndags och skulle via Barcelona komma till Bilbao. När vi lyfte från Sverige så var planet 20 minuter försenat. Det var lite synd för vi hade bara 25 minuter på oss från landning till nästa plan i Barcelona. Trots att vi sprang som galningar mellan terminalerna missade vi planet. Med ungefär en minut. Genomsvettiga stod vi flåsande vid gaten. Vi blev lyckligtvis ombokade utan bök och tog en flight en timme senare. Jag hann i panik shoppa en X till min pappa (snart Fars Dag, pappa gillar X).

Väl i Bilbao kom vi efter lite mer stress och en galen taxichaufför fram till restaurangen där alla andra redan satt och åt. Jag kände hur jag ganska ofrivilligt formligen störtade in i lokalen med en aura av stress och svett omkring mig. Fick genast bekräftelse på detta då någon omgående rådde mig att ta ett par djupa andetag. Efter att ha ätit lite var jag dock fortfarande uppe i varv och försökte ta mig ut genom en låst dörr, fastnade med foten i en jacka som jag välte ner från en stol och tappade bestick samt välte glas. Gav förmodligen ett sansat och proffsigt intryck.

I övrigt gick resan utan större missöden och jag tror att våra journalister hade trevligt. Jag är helt säker på att i alla fall jag var ganska underhållande att resa med. På ett icke planerat sätt. Men ändå, det är resultatet som räknas.

Cecilia Cecilia säger, Resor Bilbao, PandaLabs, Pressresa

Fick i torsdags åka på två dagars strategimöte i Madrid! Utmärkt att kunna åka hemifrån en timme tidigare än vanligt och vara på plats lagom till lunch på spanska kontoret. Ja, eller lunch kanske var för mycket sagt. De serverar en sorts tapas där. Små smörgåsar av olika slag som man inte blir helt mätt på och känner sig glupsk om man tar fler än fyra. Bra workshoppar och sedan färd mot ett 20-årsjubileum Panda höll för kunder, bloggare och journalister inne i centrala Madrid.

Första gången i centrala Madrid för min del och, som sagt, med ett par minismörgåsar i magen. Goda förutsättningar för succé!

Väl där minglade jag med kollegor jag inte träffat tidigare, samt några jag hade lite koll på. Även där serverade de mat; några skinkbitar och ett par oliver. Vinet satte sig direkt i mina kinder, varpå jag ler mitt allra soligaste leende och råkar fästa blicken på en liten spansk medelålders man, som även han skiner upp. Vi inleder en konversation. På spanska. Egentligen talar jag inte spanska, jag räknar med att jag kanske kan 100 ord. När alla dessa har använts en gång för mycket (vi har pratat om Sverige, hans jobb som återförsäljare och om mig) ser jag mig hjälplös om i lokalen och blir räddad av en brasilansk kollega som tar över mannen, efter att jag stämt av att kollegan talar spanska. Mannen insisterar på att få prata med mig, men jag smyger iväg och intar position intill norska delegationen och Steinar, som jag åkt till partyt tillsammans med. Efter att ha fått mumsa på någon liten ostbit och sköljt ner den med ytterligare lite vino tinto är både jag och Steinar på humör för lite discodans.

Vi lämnar sällskapet och stämmer av med lite löst folk var vi kan bege oss, blir satta i en taxi och körda av en chaufför till… ja, han hittar inte! Vi blir avsläppta och som tur är kommer jag ihåg namnet Ramses. Nu blir det jakt på Madrids gator efter denna bar, som lär vara posh och ha ett dansgolv. Efter att ha frågat fyra olika personer efter riktning lyckas vi faktiskt hitta fram. Steinar är imponerad över min lokalkännedom och att jag vet vad höger och vänster heter på spanska. Baren är mycket riktigt posh men saknar dansgolv. Efter ytterligare lite vin och samtalsämnen som man normalt sett inte diskuterar med en kollega man precis träffat åker vi tillbaka till hotellet. Väldigt rolig kväll!

Karin Karin säger, Resor

Hej alla bloggläsare!

Kom hem välbehållen till min lägenhet igår kväll, blåmärkena på underarmarna som tidigare  var spektakulära (skulle i sällskap med min väninna Vibeke kunna öppna en betalsajt för de som gillar blåmärken) har bleknat efter en rätt så sportig och mycket festlig vecka på västkusten (Strömstad och Halmstad), men de kära minnena från de dryga tre veckorna får gärna etsa sig fast för gott.

Som jag tidigare skrivit ägnades inte så jättemycket semestertid till Pandatankar, men några saker har jag med mig hem. Dels att det är underbart att känna en mening med sitt arbete. Panda Security tillverkar ju något gott som är bra för oss datoranvändare (vilket ju nästan är alla beträffande Sverige) och alla som jobbar på Panda är delaktiga till denna räddningsaktion för att säkra upp oss mot bovar och banditer. Såg en prislista för tjuvaktiga tjänster på webben och det är häpnadsväckande vad billigt det är att ta hjälp av hackers för spionage, kontokortsuppgifter och annat. Sen får ju jag göra det roligaste här på bygget; kommunicera med återförsäljare, privatkunder och Spanien. Samt blogga på arbetstid. Lyllo mig!

Hade även en stund på flygbussen in från Beauvais till Paris som är värd att nämna. Bakom mig satt ett par, förmodligen en Irländare (hade nog fått i sig ett gäng Guinness i sina dagar) i sällskap med en Signora från Spanien, det lät i alla fall som så. Mannen i fråga berättade stolt för sin dam att han lurat en webbshop kvällen innan när han skulle köpa antivirusprogram. Han hade en kupong där han fick 10% rabatt om han skrev in en kod typ 10discount i en ruta. Istället skrev han in 20discount och då fick han tydligen 20% rabatt. Lyllo honom! Det funkade dock inte med 30discount och därmed var hans historia slut.

Anyway, jag satt då och funderade på om jag skulle vända mig om och säga “använd Panda Cloud Antivirus istället! Det är ett toppenprogram som inte kostar ett dyft och nästan inte tar någon prestanda”. Sen kom mottanken – de flesta gillar inte att bli störda i sin konversation och det hade ju verkligen varit uppenbart att jag suttit och tjuvlyssnat på dem. Samt att jag inte öppnat filialen på Irland ännu och inte bör ses som för framfusig. OCH att jag hade semester. Ju längre tiden gick, desto avlägsnare var paret från pratet om kupongen och det kändes allt mer som ett intrång att bryta sig in i diskussionen som tagit sig in på helt andra spår.

Men jag sällar mig till alla bra sommarpratare; tid för reflektion! Jag kan väl få ställa en fråga här i bloggen kring vad ett snyggt upplägg hade kunnat vara, så kan ni svara i kommentarsrutan. Alltså: vad hade jag kunnat säga till paret bakom mig utan att de blivit stötta av att jag blandade mig i deras diskussion om hur man lurar en webbshop? Och hur kort inpå deras ämne skulle jag ha sagt det? Borde jag kanske ha skrivit en lapp och gett dem den när vi hämtade väskorna i bagageutrymmet på ändhållplatsen Porte Maillot?

Scen två ur min franska vecka (såg ni tidigare inlägg om min instruktör? Sicken man!! Lyllo mig!). Jag sitter och bekantar mig med några andra svenskar vid lunchbordet i Bénodet (alla som är under 40 och vill lära sig segla eller windsurfa eller kitesurfa – eller kanske redan kan det men tycker det är kul – borde åka dit, arrangör är UCPA. Supertrevlig by, bra upplägg kursmässigt, underbar mat, glass varje dag och så var det ju den där instruktören…). Lunchsällskapet kommer in på vad vi jobbar med och titeln produktchef gås igenom, för det var fler som var det. Vis av min tidigare misslyckade värvning av det spansk/irländska paret slår jag till och lägger fram Cloud Antivirus igen, med alla dess fantastiska egenskaper. Tydligen blir jag en smula för entusiastisk, så den ene killen börjar prata om Nortons produktplacering i någon film han sett, där det framstått som en mirakelkur för datorn fast det bara gjorde en vanlig virusscanning. Ja, jo, det var ju ändå det jag anade. Det gäller att vara lagom angelägen.

Karin Fundering, Karin säger, Panda Cloud Antivirus, Resor, Uncategorized

Manga som aker till Irland gor inte det for att de ska sola. Inte jag heller. Dom om min forvaning nar mandagens fagelkvitter visade sig bero pa en stralande sol, som forfoljde oss fran Galway till Clifden (dar vi fortfarande ar). Det blev playan en storre del av eftermdidagen och nu har vi forstas brant oss, trots solskyddsfaktor 15. Som tur var regnade det som det skulle igar, nar cykelfarden gick langs med motorvag (nastan) och ljuvliga vyer. Det blir faktiskt mer maktigt nar det ar en gra himmel, aven om den bla inte heller satt fel dar den satt.

Tva markligheter jag upplevt sa har utanfor livet pa ett antivirusforetag:

* Pa Bed and Breakfasts (trevligt satt att bo pa for ovrigt) far vi till 100% utfall hittills tre handdukar pa tva personer. Antingen tva handdukar eller tva badlakan och ett av det andra. Slar aldrig fel. Bara att ta seden dit man kommer, antar jag. Samma sak som ovan galler for koppar till tekokaren som sa gott som alltid star pa rummet.

* TV-apparater fungerar alltid daligt, pa nagot satt.

Dar vi hyrde cyklarna hade inte riktigt koll pa var bokning, sa det hela slutade med att vi betalade for ett dygn istallet for tva (tror vi). Eftersom vi inte ar helt ondsinta sa kompenserades detta genom att jag gav en lektion i Google Adwords for damen vi lyckades dupera (eller hur det nu var). Sa nu hoppas jag snart att vi far se Mannion’s Cycles pa The World Wide Web. Stallet ligger for den som ar ute efter en cykel pa Bridge Street i Cliften och det finfina ar att de samarbetar med en lastbil som  kor runt ens bagage mellan olika byar, for den som vill ha det sa. Nu fick de lite reklam aven har, men for den som vill marknadsfora nagot och annu inte upptackt Google Adwords sa tycker jag att denne ska bege sig till Google direkt och satta igang. Det ar busenkelt och genererar verkligen affarer.

Vi vantar for tillfallet pa att var tvatt som ar inlamnad pa tvatteri ska bli klar (ryggsackens innehall ser pa sa vis ut att racka) och pa bussen som gar tillbaks till Galway kvart over tre. Dessforinnan ska vi ata pannkakor.

Karin Karin säger, Resor, Uncategorized

Det finns nog koder for att satta in prickar over a och o aven pa irlandska tangentbord, men jag kan dem inte. Ni far darmed halla till godo med fantasin kring dar prickar passar.

Pa min nasa lyser prickarna med sin franvaro. Just som solen tog fart pa hemmaplan reste jag till den regnigare delen av varlden och sitter nu pa ett internetcaf’e i Galway och lyssnar pa smatter och andras tangentdans. Min egen ar segare an vanligt for de har en annan uppsattning bland tangenterna.

Dublin var helt galet. Det finns ett distrikt dar som heter Tempel Bar. Jag vet inte varfor, jag sag inget Tempel, men barer var det verkligen gott om. Irlandsk musik spelades och jag blev upplockad pa scenen for att sla pa en sorts trumma. Nastan som Pandadansen, rent uppmarksamhetsmassigt. Bildbevis finns om mejlgudarna bistar, ska forstas i sa fall aven upp har.

Vi har nu tagit bussen hit och imorgon hyr vi cyklar. Hoppas pa viss forandring i vadret gentemot dagens, for att det ska kannas mer semestrigt och mindre frisksportigt och for att jag ska bli froken fraken.

Karin Karin säger, Resor, Uncategorized

Efter en hektisk period med Spanienbesök, uppköp och migrering till 2010-serien är det om två timmar dags för mig att ta semester. Kommer nog ta ett par dagar att varva ner men faktum är att jag inte riktigt planlagt en semester som är som gjord för varva ner. I kväll åker jag till Dublin för att dansa på borden och dricka Guiness. Sedan kommer jag att ta mig till västra Irland för att cykla. Därefter blir det segling i Bretagne och sen hinner jag med en vecka på västkusten i goa vänners lag. Sol är beställd och resor till Koster, Strömstad, Fjällbacka och Tylösand är vad jag mutat mina vänner med.

Ingen mellanlandning hemma och med Ryan Air får man ju bara ha med sig 10 kilo. Detta innebär lätt packning. Har planerat in två tvättar och ska klara mig så här. Lovar att skicka små lägesrapporter under resans gång. Önskar er alla en underbar sommar!

Karin Karin säger, Resor, Uncategorized

I måndags hjälpte jag The Big Boss att boka hotellrum och konferensutrymme till hitresande spanjorer. Enligt mina öron så skulle de komma nästa vecka på torsdag. Jag ringde runt till hela Stockholm, tydligen är det kongress och allt var fullbokat. Fick tag på en bra lösning på nya ClarionSign och en jättetrevlig Jenny som fixade allt. Igår stod jag i godan ro i köket på jobbet då TBB kommer fram till mig och lämnar över sin mobiltelefon. -”Nu har du nog bokat fel Cecilia…”
I telefonen är receptionen på hotellet som meddelar att den spanske gästen står framför dem och undrar var hans hotellrum är.

Det finns tillfället i livet då allt blir tyst och stannar till runt omkring en. Man sugs liksom ner i en mörk och tråkig tratt. Det här var ett sådant tillfälle. Jag var långt ner i tratten skulle man kunna säga!

Jag hade verkligen helt otrolig tur, Jenny hjälpte mig att fixa till allt på ca 5 minuter. Jag är henne evigt tacksam. Ska skicka glassogram till henne idag. Och även rensa öronen på mig själv lite extra inför nästa arbetsvecka.

Cecilia Cecilia säger, Resor boka hotell, chef, clarion, Spanien, spanjor

Sleeping dozer

I onsdags åkte Bulldozern och jag till Tampere där vårt finska kontor ligger. Vi var där över dagen för att fixa med ett seminarium om IT-säkerhet. Allt gick väl, våra finska kollegor är himla trevliga, kontoret är jättenice, vädret var fint och jag och Bulldozern höll sams. I princip. Som han så fint uttryckte det till Mikko, chef i Finland: -”We are in a constant battle of power, me and her”. So true. Jag vann dock den fighten eftersom Mikko tittade på mig, fnissade åt Bulldozern och sa: “You have a very strong woman by your side today!”.

På väg hem i det läskiga propellerplanet var jag däremot inte så himla stark. Jag hatar att flyga med små plan som studsar omkring i luften. Bulldozern var inte till något direkt stöd. Han somnade innan vi hade lyft från marken, ja, han somnade faktiskt redan på flygplatsen.

Om jag ska dra en slutsats av det här så blir det: Ensam är stark, ja, men det är inte alltid så himla kul…

Cecilia Cecilia säger, Resor finland, flyga, Resa, sova